elindaun

på en sak, att folk vill få allting att se amatörmässigt ut. Eller, jag menar "kontrollerat amatörmässigt gjort". T.ex. spola tillbaks tiden 20 år. Året är 1989 och du tar ett fotografi och lämnar in filmrullen för framkallning.
Du får tillbaka dina bilder, de är lite misslyckade, gråa, konstiga färger, motivet är inte i fokus etc. Med andra ord, du är inte nöjd! 

Men om du idag tar fram din digitalkamera, så har du inom några sekunder hunnit tagit ett foto. Inte bara ett foto, du hinner ta flera stycken inom loppet av några sekunder.
Du är lagom nöjd med ditt resultat, för trots allt så har du ju "bara"(?) 20 olika foton i en serie att välja emellan.
Du tittar i kamera displayen, eller kanske kopplar in kameran i datorn och ser bilderna i högupplöst format. Du väljer en bild som är jättebra. Den är helt perfekt som den är, och med ett program och lite musklickningar så har du den ännu mer perfekt. Alla röda ögon är borta, de grådassiga fälten är som bortblåsta. Du har  alltså nu den bilden du önskar att du tog för 20 år sen. Men.. 

-det är här det blir konstigt. Jag ser jätte många som inte är nöjda nu. Inklusive mig själv (!?).
Nu ska man få bilden att se ut som för 20 år sen, men kontrollerat. Det ska inte vara perfekt och taget som av en proffsfotograf utan den ska vara kontrollerat smutsig.
Varför vill vi ha det så? Börjar man tröttna på det perfekta? Vad tror ni?
Problemet som jag har är att det är så otroligt svårt att få det perfekta misslyckandet som de proffsiga lyckas med. När man själv misslyckas som amatör så låter det "amatörmässigt".
Det är synd!
Tänk om man ändå var ett proffs, med kunskap att skapa det amatörmässiga och inte den amatören som man är och försöka skapa det proffsiga. 

                                                               
                                                                           Bild från sommar 2008.